våffeldagen
är det våffeldagen får man fasen ha färska bär
fin kille med solglasögon inomhus
Redo att leda
Jag är så himla lycklig att jag har möjligheten att utvecklas som människa. Att jag har möjligheten att vara med i projekt, engagera mig och faktiskt bidra till att världen blir en lite trevligare plats att leva på - för alla och inte bara för oss i västvärlden. Jag har scouterna att tacka för så sjuk mycket i livet. För fina tankar, engagemang och för världsförbättrande projekt.
Just nu är jag med i ett projekt som heter Amahori Amani - för freden vidare. Det är ett projekt som bygger på att små grupper förbättrar sitt liv på en lokal nivå, och genom att många små grupper gör detta så förbättras hela världen således. Detta startade i stora sjöområdet i Afrika och nu är även Sverige med på tåget.
Sen finns det ett underprojekt som heter Redo Att Leda. Där är jag med. Projektet är indelat i två undergrupper. en som fokuserar på Kvinnligt ledarskap och en som fokuserar på FN:s barnkonvension. Jag är med kvinnligt ledarskap. Tanken är att vi ska läsa in oss och tänka på kvinnligt ledarskap och hur jämställdhet fungerar i praktiken och så vidare. Sedan ska vi i april - det är så himla snart - åka till Burundi och träffa en grupp kvinnor som har funderat på samma frågor och sedan sker ett utbyte av tankar, funderingar, erfarenheter och kunnskap.
Just nu är jag med i ett projekt som heter Amahori Amani - för freden vidare. Det är ett projekt som bygger på att små grupper förbättrar sitt liv på en lokal nivå, och genom att många små grupper gör detta så förbättras hela världen således. Detta startade i stora sjöområdet i Afrika och nu är även Sverige med på tåget.
Sen finns det ett underprojekt som heter Redo Att Leda. Där är jag med. Projektet är indelat i två undergrupper. en som fokuserar på Kvinnligt ledarskap och en som fokuserar på FN:s barnkonvension. Jag är med kvinnligt ledarskap. Tanken är att vi ska läsa in oss och tänka på kvinnligt ledarskap och hur jämställdhet fungerar i praktiken och så vidare. Sedan ska vi i april - det är så himla snart - åka till Burundi och träffa en grupp kvinnor som har funderat på samma frågor och sedan sker ett utbyte av tankar, funderingar, erfarenheter och kunnskap.
laga soppa på en spik
potatis + purjolök
+ H2O
+ god buljong
+ salt
+ färskost
= soppa
ur min mobil den senaste tiden.
jag kom hem till nybakade chokladbollar / jag åkte till England och pratade om cancer / jag blev glad av det som stod i tidningen, men när jag googlade verkade det inte stämma ?
lite kär också.
dag 4 - favoritårstid och varför
Våren
När allt liksom luktar nytt. Jag tycker attt det luktar speciellt på våre, samtidigt som man hör fåglarna när man vaknar och man inte vet om man ska ta på sig jackan eller om det räcker med en kofta. När man kan lägga undan vinterskorna och kanske faktiskt ha strumpbyxor utan att frysa sönder. När man träffar sina vänner ute, går på picknick och dessutom äter glass.
När man kan cykla utan att vara rädd att ramla. När jag första gången lägger undan mina vantar och cyklar på grusvägen. När man åker till skärgården och känner vattnet på fötterna. När man känner att det är så där lagom varmt, inte för varmt som på sommaren. När man bara känner att det här passar mig. När man samlar all ny energi som solen ger och kasnke någon gång till och med äter lunch utomhus. (och det gör jag helst inte på sommaren, för mjölk smakar inte gott när den blir varm av solljus. Då passar det bättre att äta ute på våren)
Vintern
Såklart. jag är ju en männiksa som älskar snö. Verkligen älskar snö. Att vara ute. Att åka skidor och ha snöbollskrig. Att det är mörkt men samtidigt ljust på natten och att man kan kolla på stjärnorna och vara ute och grilla korv och åka pulka hur länge som helst. Och picknick även på vintern, fast nu med varm oboy och vita ahlgrensbilar doppade i.
Dessutom råkar ju skidåkning vara det absolut bästste jag vet. morgonen när det är puder. att stå och hänga i liftkön innan det öppnar. att känna mjölksyran. att leva livet.
dag 3: ett-foto-i-timmen
Alltså. Det här med ett foto i timmen? Kan någon förklara det för mig? Är det någon annan än Niotillfem-sandra som faktiskt gör nya saker varje timme? Inte gör jag det i alla fall. Men, här får ni i alla fall se en väldigt spännande och händelserik dag och mitt otroligt hektiska liv. Enjoy.
10:00 - vaknar. dricker te. läser tidningen. (det är förövrigt en sån himla lyx att få DN varje dag)
11.00 - ser dokumentär på tv. LÄNK. Den heter pangpangbröder. fin. lättkollad och trevlig på morgonen.
12:00 - vattnar och klipper blommorna
13:00 - bakar muffins som ser ut som bröst.
14:00 - beger mig i väg med tunnelbanan. har fortfarande inte riktigt vant mig vid att dom går hela tiden
15:00 - har träffat Ebbi och har åkt till kaknästornet för att ha picknick i ett vindskydd
16:00 fortfarande pickinick. pratade om viktiga saker såsom knarkfester, körskoletänk och segeration i scouterna
17:00 - vandrar hem. är nöjd med måndagsbarnsdejten med ebba och känner spontant att det här är livet. (förövrigt har jag handlat massa saker. håller på att svimma av utmattning och har hä stannat för att andas)
18:00 - plockar ner julpynt. lagar mat. byter om till tajts och raggsockor. spännande grejer.
19:00 - pressar jos och äter passionsfrukt. läser antagligen en bok och pysslar lite.
20:00 - gör fortfarande ingenting spännande och bestämmer mig för att sluta fota en gång i timmen.
50 år av kärlek
När jag var hemma i Pershyttan runt jul så hade jag det supermysigt. Och en av de finaste händelsena var när vi var och åt supermiddag med hela släkten och farmor och farfar firade 50-årig bröllopsdag. så himla fint. 50 år av kärlek. guldbröllop. tänk om man hamnar där en dag liksom. åh.
min fina farmor och min fina farfar
kolla vad gott! och vi hade världes roligaste servitör med. gjorde hela kvällen.
det godast jag vet.
och just det! jag testade att äta sniglar för första gången. det godaste jag har ätit.
okej, det här är med det godaste jag har ätit
bort med julen
jag råkar ju vara en riktig sucker för jul. alltså. verkligen. allt ska va som det alltid har varit.
jag kan bli lite jobbig. eller ganska jobbitg. men är det inte som det ska med julen så blir jag sur. fråga min mamma. hon har nog kanske tröttnat lite? (jag älskar dig mamma!)
jag tänker att jag har jul-asperger.
Enligt wikipedia är asperger:
- Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker - Jag kommer aldrig förstå de som inte gillar jul.
- Begränsad förmåga till ömsesidig dialog - behövs ingen dialog om julen. den ska va som alltid.
- Behov av rutiner. Kan gälla mat och tider. - ja. gröt innan kalle. tomte efter. julmat. paket.
- Problem med tidsuppfattning. - när tar man bort pyntet?
PS: när min syster sa att vi skulle fira jul hemma hos henne nästa år blev jag sur. tyder inte det på "behov av rutiner"?
cajsa och kajsa skulle va här och fira med mig
NU HAR JAG SKRIVIT KLART MIN HEMTENTA.
är så jävla lättad och lycklig. skulle vilja fira med att hänga som på bilden.
kunde inte bry mig mindre
jag bara pluggar och pluggar och pluggar.
skulle jag vilja säga. jag försöker att bara plugga och plugga och plugga.
men, emellanåt dricker jag vin ur baljor. lyssnar på karlavagnens podprogram med fina ebba.
men, emellanåt dricker jag vin ur baljor. lyssnar på karlavagnens podprogram med fina ebba.
dricker öl. dricker te. hänger runt. allt det där andra som inte alls är att plugga.
och just det.
och just det.
där emellan så hånglar jag en hel massa
och bryr mig så enormt lite om den här
förbaskade hemtentan just nu.
det där med att handikappidrott inte finns?
nu så här i sprtens tider så känns det liksom som att den här bilden passade in.
nog för att jag älskar sport. idag har jag liksom gråtit tre gånger för att jag har kollat på sport. jag älskar sport. jag älskar att vinna. jag hatar att förlora.
och när jag säger "jag" så menar jag såklart sverige / modo / ahlsammar / och så vidare.
Min granne när jag var liten trodde att när Sverige vann så skulle alla som bor i Sverige få en medalj hem i brevlådan. Hon blev lika besviken varje gång de hade glömt henne. Hon fick aldrig en medalj.
I alla fall; det jag ska säga med det här inlägget är: bilden är sann. viktig.
och när jag säger "jag" så menar jag såklart sverige / modo / ahlsammar / och så vidare.
Min granne när jag var liten trodde att när Sverige vann så skulle alla som bor i Sverige få en medalj hem i brevlådan. Hon blev lika besviken varje gång de hade glömt henne. Hon fick aldrig en medalj.
I alla fall; det jag ska säga med det här inlägget är: bilden är sann. viktig.
en annan sak som är jävligt sann och viktig är: jag kollade på sportens årskrönika idag och konstaterade snabbt att det inte var ett enda inslag om handikappidrott. det gör mig så jävla ledsen. Det finns folk där ute i landet som tränar under dygnets alla timmar. som ska åka på OS. som vinner VM. som slår världsrekord efter världsrekord. Men som ändå inte uppmärksammas på minsta lilla sätt. jag blir så frustrerad.
En träningskompis till mig (som förövrigt ska simma OS) sa efter sitt förra OS "om dom hade bombat våra lokaler under paralympics så hade det kanske blivit en notis i tidningen. Men, nu när det går kalasbra för alla svenskar så står det ingenting. inte ens en notis."
Han hade så rätt. Och jag som ändå vill tro att svt är öppna och inte så inrutade. men ack så fel jag skulle ha.
En träningskompis till mig (som förövrigt ska simma OS) sa efter sitt förra OS "om dom hade bombat våra lokaler under paralympics så hade det kanske blivit en notis i tidningen. Men, nu när det går kalasbra för alla svenskar så står det ingenting. inte ens en notis."
Han hade så rätt. Och jag som ändå vill tro att svt är öppna och inte så inrutade. men ack så fel jag skulle ha.
jultraditioner
barndomen
Hittade flera fina bilder från min barndom. Det är så fint hur vi sitter uppradade. I träd. Med glass i handen. Och så ser det ut som att vi - på sista bilden - har tagit lite mellis från en cykeldag på vår grusgata. På bilderna är det alltså jag och min syster och våra två grannar. Vi bor ju på landet, granne med skogen. Varje dag gick ut på att vara ute och springa, leka, klättra i träd.
Uppsatta i träd. Min lillasyster och jag i mitten. Kolla mina skor! åh!
Uppradade med glass i handen, jag och min syster längst till höger i matchande kläder. Sicka lintottar!
Mitt uppe i något äventyr. Samtidigt som vi byggde altanen skulle jag tro. Saft i plastmuggar med skrotkläder på. Jag och min syster till vänster. Linus, vår andra granne till höger.
chokladsugrör
Jag har fått världens bästa paket på posten! Sugrör med chokladkulor i! Hur bra är inte det?
Sugröret har liksom nät längst ner och längst upp, så kulorna kan inte åka ut. Men, däremot när man dricker mjölken så får den en perfekt chokladsmak!
Och när mjölken är uppdrucken så har chokladkulorna blivit krymtimerade. Så underbart!
Och när mjölken är uppdrucken så har chokladkulorna blivit krymtimerade. Så underbart!
julafton
fina fina högtid. julen. utan tvekan det bästa jag vet. inte för paketen. inte för maten.
jag älskar traditioner kring jul. det där med att göra apelsiner med nejlikor. att baka. allt.
och så idag - på julafton - så är alla samlade och äter gott och umgås.
och så idag - på julafton - så är alla samlade och äter gott och umgås.
vaknar tidigt på morgonen och äter julfrukost med familjen framför kaminen med granved.
granved knastrar nämligen så mysigt. sen julkalendern. (som förövrigt slutade så fint!)
jag var julfin i skenet av en dataskärm
lillasyster var hemma
julgran och paket och julmat!
nom om om mat
syster och farmor. och jultomten som är klädd i grönt och inte i skrik-rött.
jag fick jättemycket paket. fast jag inte skulle få några.
