svart är ingen färg

att åka buss med nyfunna vänner i över 24 timmar kan vara påfrestande. att sitta uppe flera timmar på natten och börja diskussionerna om vilket par som hade det jobbigast under vandringen. vilka som bråkade mest. hade det lättast. vilka man trodde skulle bryta. att sedan långsamt glida in på djupare saker. att filosofera om livet. få sig en tankeställare. undra om det man tycker och tänker verkligen är jag själv som har tänkt från början. eller har man bara kopierat någons tankar? att jämföra synen på livet och analysera sitt eget beteende.

det var sista natten på bussen och vi var vakna i flera timmar. letade efter skyltar till berlin och drömde om livet. pratade om krishantering och om hur vi själva reagerar i diverse situationer. det var fina timmar. men nu kan jag inte riktigt släppa det. jag tänker för mycket. hela tiden, det bara studsar och studsar.

en vän till mig förklarade idag att han kan ligga vaken några timmar på kvällen och tänka medan jag ligger vakna ett par nätter i rad bara för att analysera någonting. jag vet inte, men jag antar att det är så jag hanterar situationer. natt efter natt.

jag tänker sönder ett problem. nu ska jag ägna natten åt att tänka sönder det som fick min hjärna att börja snurra under de där timmarna på väg mot berlin.
det som snurrar | |
Upp