svart är ingen färg
det var sista natten på bussen och vi var vakna i flera timmar. letade efter skyltar till berlin och drömde om livet. pratade om krishantering och om hur vi själva reagerar i diverse situationer. det var fina timmar. men nu kan jag inte riktigt släppa det. jag tänker för mycket. hela tiden, det bara studsar och studsar.
en vän till mig förklarade idag att han kan ligga vaken några timmar på kvällen och tänka medan jag ligger vakna ett par nätter i rad bara för att analysera någonting. jag vet inte, men jag antar att det är så jag hanterar situationer. natt efter natt.
jag tänker sönder ett problem. nu ska jag ägna natten åt att tänka sönder det som fick min hjärna att börja snurra under de där timmarna på väg mot berlin.