framtid. framtid. framtid.

Andybandy från när vi var i Biarritz och levde livet.

Alltså. Jag slängs ibland i ett stim av panik för framtiden. Man kan liksom inte hjälpa det, det bara slår till och smäller i ansiktet. "Vad-ska-jag-göra-av-mitt-liv-jag-vill-resa-men-vart-och-med-vem-eller-vill-jag-plugga-och-i-så-fall-vad"?

Men samtidigt. Vad har jag att klaga på? 
Jag går ju i skolan just nu. och någonstans långt bak i bakhuvudet har jag ju någon form av plan på att faktiskt resa. Jag vill ju till Ghana. Jag vill ju vara på ett barnhem. Jag vill ju åka mer tåg. (åh tågluffen) och jag vill definitivt ta mattias i handen och åka till Nya Zeeland. det vill jag ju. 

och jag menar: i framtiden ska jag ju plugga. herregud. jag är 21. jag ska bli socionom. jag ska förändra världen. så ska det bli. 

Anledning till det här något icke-meningsfulla inlägg?
Jomensåhär: om jag skriver det här, då kan alla läsa; då blir det verkligt.
det som snurrar | |
Upp