Praktik igen

 

Idag börjar jag min praktik igen. Det är så himla mysigt, men också så himla jobbigt. Jag har jobbat som vikarie i många år, någonting jag älskar. Nu helt plötsligt blir jag bedömd i det, i att undervisa, i att interagera med barnen, med eleverna.

 

Dessutom lär jag mig mer och mer för varje sekund som går, jag börjar knapra ihop lite högskolepoäng. VIlken lyx ändå: högskolepoäng i mitt drömyrke. Men med lärdom kommer ju ansvar, och som lärare sitter en väl ändå på ofantligt mycket ansvar? Jag har haft flera kriser angående läraryrket det senaste året. Som lärarstudent får jag ganska ofta höra "men oj, ska du bli lärare? Stackars dig" eller "jag skulle gärna bli lärare, men det är både för dåligt betalt och för låg status att vara det". 

 

Det där med att det är låg status och dåligt betalt återkommer jag till i ett inlägg lite längre fram. Men, annars har jag lite ångest över detta yrke just för att jag så många gånger fått höra att det inte är värt det. Att det är slitigt. Att jag förtjänar bättre. Hur många gånger har jag inte läst att lärare är inkompetenta och dagens elever underpresterande? (i vissa jämförelser). Det tär. Jag vill bli lärare, jag vill tro att jag kommer bli en bra lärare. 

 

Men jag ser också hur det ser ut. Jag vet att många av mina kurskamrater egentligen inte vill bli lärare, att de blir det för att det är "lätt att komma in på". Klart att de inte blir kompetenta lärare då. Men en blir väl inte kompetent i något yrke om en inte vill bli det? Det enda sättet att få bättre lärare är att våga se till att yrket får en högre status, att kompetenta, ämneskunniga och pedagogiska genier vill söka till lärare. Världens viktigaste yrke. 

 

 

Universitetslivet | lärare, skola, universitet, utbildning | |
Upp