2015. sjukhuset. igen.

 
 
Tänk att detta förut var min vardag. Att jag var en patient, en diagnos och en dödlig sjukdom. När jag tänker på det är det ganska sjukt ändå; att jag går på alla dessa undersökningar. Jag är tacksam att jag tas på allvar, men samtidigt är det så paradoxalt att jag måste kolla om mina njurar fortfarande fungerar bra, pga att jag fått fruktansvärda mediciner. 10 år senare. Dagens: spruta in ett radioaktivt ämne i min kropp, låt det gå 3 timmar och sedan prover var 20:e minut i 2 timmar för att se till att kroppen lyckas göra sig av med allt. Min vardag. Ständigt i bakhuvudet. Jag må vara klar med mina behandlingar, men det är inte samma sak som att vara helt färdig med cancern, för det kommer jag aldrig att bli. Ville bara säga det. Ta hand om varandra.
 
cancerbarn | #fuckcancer, cancer, osteosarkom, sjukhus | | Kommentera
Upp