jornalistvännerna

Jag träffade mina gamla jornalistvänner en dag. Jag har ju läst jornalistik och det har de med. Och nu har vi alla slutat för att det inte riktigt var vår grej. Eller ja, Jessica hamnade ju på schibsted. Men det var oavsiktligt. Det var så himla fint att träffa dem. Sist vi sågs så gick vi alla i skolan och höll på med våra reportage. 

Det var krävande och så. Jobbigt att pressa fram ord på papper och bara tvingas till att prestera. Nej.
Nu sågs vi iallafall alla tre igen och vi åt mat och pratade om hurvida facebook styr våra liv och behovet om att uppdatera världen om vad man gör. Och det faktum att vi lever i en himla bubbla med en tro om att folk faktiskt bryr sig om att vi gör saker. Vi hann även med att avverka genus, cancer, sveriges sjukvårdssytem, det faktum att Adrienne snart får en liten bebis och att det inte är självklart för folk att släppa fram en höggravid mamma till sittplatsen på bussen.

På vägen hem stannade vi till vid Apollo där Adrienne jobbar och jag fick en Vagabond. Så himla trevligt med folk som delar intresset för läsande och skrivande. När vi var på pressbyrån kunde vi liksom inte låta bli att kolla in alla tidningar. konstatera att det är dyrt och kolla utbud. och jag insåg när vi pratade om våra gamla klasskompisar så längtade jag inte alls tillbaka. jag älskar att skriva och fota. men det är såna saker jag inte kan göra under press och ångest. går inte. jag gör det för att jag vill. och den känslan försvann där under mitt år på journalistik.

internatlivet / journalistlivet | | Kommentera
Upp