jag måste ha världens underbaraste klasskompisar. här hemma ligger jag och tycker synd om mig själv, och vad gör dom inte? - jo, dom sätter sig på bussen och åker 4 mil för att hälsa på mig! jag var världens lyckligaste och fast jag inte orkade göra någonting så skrattade jag iallafall. jag älskar dom.
ärligt, jag har lite ångest över att sluta trean, att skiljas från klassen och allt. visst, alltid dessa "vi håller kontakten, vi kommer att ses". men liksom, blir det så sen då? hur många träffar man på sommarlovet? just det! hur många kommer man då träffa i vuxenlivet? om 1,5 år får vi svaret. men innan dess, ja då jäklar ska vi ha skoj. och jag vill dansa sönder alla nätter med dom jag älskar just nu.