dagens

ehm. åkte in till öret imorse. klockan 10. gick till en massör/ryggknäckare och det var skönt. och gjorde ont. och jag var sjukt spänd sa han. tack för bekräftelsen. sen gick jag på stan och det var mest träkigt. åt på mummel&mums. tacopaj med kidnejbönor. himla gott! och vatten med hallon i!

sen gick det tre timmar och jag satt på sjukhuset. hos min psykolog och allt var fina fisken. eller nått.

dagens höjdpunkt; att ha min fot utan känsel i jattehett vatten i duschen bara för att se när den ändrar färg. + att testa hur länge jag kan blunda i duschen (fobier mot äckliga folk som ska ta sig in i duschen och bara stå mitt framför mig när jag kollar igen har jag). jag klarade noll minuter och 2 sekunder.
| | Kommentera

älskade nördar

jag måste ha världens underbaraste klasskompisar. här hemma ligger jag och tycker synd om mig själv, och vad gör dom inte? - jo, dom sätter sig på bussen och åker 4 mil för att hälsa på mig! jag var världens lyckligaste och fast jag inte orkade göra någonting så skrattade jag iallafall. jag älskar dom.

ärligt, jag har lite ångest över att sluta trean, att skiljas från klassen och allt. visst, alltid dessa "vi håller kontakten, vi kommer att ses". men liksom, blir det så sen då? hur många träffar man på sommarlovet? just det! hur många kommer man då träffa i vuxenlivet? om 1,5 år får vi svaret. men innan dess, ja då jäklar ska vi ha skoj. och jag vill dansa sönder alla nätter med dom jag älskar just nu.
| | Kommentera

endoskopi

Sjuk smärta i bröstet och lungorna och allt imorse när jag vaknade. somnade om och det blev lite bättre. bussen in till usö. endoskopi stod på dagens schema. jag var nog lite nervig trotts allt. även om jag har svårt att erkänna det för omgivningen. men ja, jag var det. jag vet att jag inte borde det. jag har vart med om sjukt mycket värre saker. jag vet! och jag vet även att det där med att få en slang med en kamera på nerstucken i magen, ja, det är nått som dom flesta någon gång kommer att uppleva! men iallafall. jag var lite nervös.

vi kom in iallafall. mina emlan hamma var slut ("emlan"=plåster med bedövningssalva på) så jag knallade upp till min avdelning och hämtade ut ett. emlade porten för att kunna använda den sen igen. jag har vägrat i två år. porten är en dosa av silikon vod bröstet. man använder den till medicin så att man slipper sticka sönder armarna. jag hatar den och mina armar är därför sönderstuckna. nu skulle den användas. man satte nålen och allt gick fint. fick lite olustkänsla. jag hatar ju som sagt porten. när man "sätter en nål" betyder det att man sticker in en liten nål rakt in i bröstet, in i dosan. det kan se lite läskigt ut och ibörjan kändes det lite obehagligt. men man vänjer sig. som med allt. dom satte iallafall nålen. allt gick fint. sprutade in koksalt. jag hatar det för det smakar hemskt. (jag minns när jag blev arg på gus för att han påstod att det inte borde smaka äckligt. jag tvingade honom att smaka direkt ur sprutan. det smakade inte äckligt! men jag lovar er, operera in en port och lev ett par år med cancer. sen kommer det att smaka illa för er med)

men sen när dom skulle kolla backflödet (det går nämligen en slang från porten upp i halsen och sen ut i hjärtat. man kan både spruta in medicin och ta ut blod) så funkade det inte. lyft på armarna. hosta. slappna av. allt för att den skulle gå i gång. men icke. istället började det sticka förförligt på halsen. jag fick panik och började gråta. det stack och stack och nej. det gick inte. man fick dra ur nålen igen. och det är det värsta som finns. nästan. det är liksom vakum i porten så man måste ta i för att få ur nålen. (jag har gjort det själv en gång, men det är hemligt för det får inte läkarna låta patienter göra). jag svimmar varje gång man drar ur nålen. sjukt. det fick bli ett stick i armen istället.

doktorerna är alltid fascinerade över att jag hatar porten så mycket. och att jag inte bryr mig om hur många gånger dom sticker mig. men det är jag. ja. jag fick blodförgiftning av porten. vi är inte vänner.

sen skickades jag iallafall ner till endoskopiavdelningen. där låg jag och skämtade med personalen.  jag frågade om det var okej att jag kollade på skärmen under tiden undersökningen höll på. dom skrattade och förklarade att dom flesta patienter brukar fråga om det kommer att göra ont. efter det förklarade jag att jag är rätt van vid smärta. men ajg har aldrig sett min mage inifrån. dom skrattade och sa att jag nog inte skulle minnas nått iallafall. 

fick bedövningsspray i munnen som smakade pyton. sen satte man på mig någonting grönt i munnen för att jag inte skulle bita sönder slangen. lugnande och droger intriviatiöst och sen var jag borta. jag minns inte och det är lite coolt.

 jag ringde pappa och förklarade att jag mådde bra. han kände inte igen min röst. jag trodde att jag ringde sandra. men det gjorde jag inte. jag ringde linus och svamlade. och jag skickade sms till sandra som lika bra kunde vara fylle-sms. jag minns ingenting. sen förklarade jag för mamma att det vore bättre om hon också kunde känna såhär i kroppen, för då kunde vi vara fulla tillsammans. droger tjoho!

nu har jag ont i halsen och är lite skakig. men på det hela taget gick det fint. riktigt fint.

image158image159image160image161
sjukt drogad.
image162

| | Kommentera
Upp